Outbildat folk.
Hej alla läsare, jag har haft sommaruppehåll men nu är cynikern tillbaka.
Så håll i hatten.
Jag har i sommar tagit mig tillbaka ut i verkligenheten, dvs jobbat.
Varenda gång blir jag förvånad över hur normstyrt vårat samhälle är.
Hur farligt det är att ifrågasätta normer.
Alla gånger jag under sommaren haft följande konversation;
- Hur länge har du och din sambo varit tillsammans?
- 3 och ett halvt år.
- Nämen, då är det ju snart dags för barn.
- Vi vill inte ha barn.
- Va?! Din stackars sambo då?
Och så fortsätter det. Det verkar som att folk precis fått reda på att jultomten inte finns.
Liksaså när jag säger att jag inte tror på äktenskap och tycker det är hyckleri att ha en vit bröllopsklänning när man inte står för det klänningen står för. Att man ALLTID ska tänka en gång till.
Där försvann visst påskharen för dem också.
För att något i deras värld inte stämmer och att för istället ta mig till sig väljer de att stötta ifrån det som är annorlunda likt en Sverigedemokrat.
Jag lever i en värld, en bubbla där allt är okej.
Den bubblan kallas i utbildning, där inget är svart eller vitt.
Där ALLT är en gråzon, där man väger ena sidan mot andra.
Där världen blir mer komplicerad ju mer jag lär mig om den.
När folk kommer ur den bubblan som kallas utbildning blir världen genast svart och vit igen för många.
Många tror de vet allt och har svaren på allt.
De ifrågarsätter inte normen, de undrar inte över mina normkritiska åsikter utan bara förkastar dem.
De vägrar lyssna på mig och hävdar yttrandefrihet.
Och den är farlig.
Den svartvita världen skrämer mig, jag vill inte leva i den.
Jag vill ändå träffa de människor som är svartvita för de gör att min teori stämmer.
Att världen är inte svartvit, den är supergrå, enbart supergrå.
