Jag tror inte på sexuell läggning.
Det finns en sak som stör mig. Det är när jag som inte är singel måste gå in och bedöma hur andra män ser ut.
Jag fick order av en vänlig själ att ”aldrig sluta titta efter andra män.”
Skämt eller inte. Det var sannerligen inte roligt.
Sen är jag självklart inte blind. Jag ser om en attraktiv man går förbi.
Men jag ser även om en attraktiv tjej går förbi.
Det är sådant som får mig att fundera, gör det mig bisexuell?
Vad är det som gjort att jag aldrig blivit kär i en tjej?
För att sannolikheten är inte orimlig.
Jag är med en man nu, har bara varit med män förr.
Så om vi nu ska prata i termer så är jag nog heterosexuell.
För mig blir det här väldigt problematiskt, för att jag är inte intresserad av andra män.
Därför vill jag inte kalla mig heterosexuell. Det är inte så att jag går och kollar in och är sexuellt dragen av varenda man på jordklotet.
Jag är intresserad av min fästman och det är de facto den enda mannen jag är attraherad av.
Den enda jag kan tänka mig att kyssa, den enda jag kan tänka mig att gå till sängs med och den enda jag inte kan hålla mina händer ifrån.
Alla andra män är för mig ointressanta. Därmed alla andra kvinnor.
Detta kan vara anledningen att jag inte tror på sexuell läggning. För att jag tror på kärleken.
Det är kanske därför jag inte ens sett det minsta problem om någon säger till mig ”Maja, jag är gay.”
Det är kanske därför jag har problem med folk som säger att ”Jag har inget emot gay, bara jag slipper se det.”
Kärlek är det bästa, för alla.
Sprid det överallt, hela tiden.
För att kärleken ser alla lika, alternativt är blind.
Ge människan en chans, det är ju den som är värd kärlek, kärlek och ännu mera kärlek.
Då kan det inte gå fel. Det kan inte vara fel.
Homo, hetero, bi osv. Det finns inga fack för kärlek enligt mig. Normerna kan dra åt helvete, jag hatar normerna ändå.
Sprid kärlek, inte normer!
