Är det du eller jag som är självisk nu?
Världen är uppdelad, de som är i tid och de som inte är det.
Bjuden på fest, utsatt tid 18.00.
Maja med sambo dyker upp 20.00.
Jag tänker inte ljuga, detta är väldigt vanligt beteende av mig.
Bättre har det blivit med åren men det är fortfarande inte så bra.
Jag är med de som aldrig är i tid.
Jag är alltid beredd på en avhyvling när jag väl dyker upp hos folk för sent tillsammans med en förklaring.
”Det är respektlöst att inte vara i tid! Det är oförskämt och själviskt.”
Har vi inte alla hört den där klyschan?
Varför är jag ALLTID sen då?
Jo det ska jag förklara, jag har inte så mycket tid på mina händer.
Samtidigt vill jag inte tacka nej till ett event bara för att jag har en annan inplanerad sak under dagen.
Samtidigt bor jag och min sambo inte ens i närheten av våra vänner, de närmsta är inom tre – fyra mils radie. De vi vanligen umgås med är mer mellan 10 – 40 mil härifrån.
Så om jag är bjuden på en fest eller event av något slag så ser en typisk sådan dag ut såhär.
* Ridning 09.00 – 11.00
* Hem, duscha, äta, göra sig i ordning 11.00 – 12.00
* Åka bil 12.00 – 14.00
* Lovat att träffa mamma 14.00 -16.00
* Hund att gå promenad med 16.00 -17.00
* Lovat att träffa min syster 17.00 – 18.00
* Borde vara på fest 18.00 -
Som ni ser går det inte ihop riktigt. Jag gör allt jag kan för att försöka vara i tid men inser att tidschemat spricker. Vad gör jag då? Hör av mig och säger att jag blir sen så klart.
Vad är svaret?
” aaah, du är alltid sen, självisk och dum.”
Nej men ungefär. Jag har fått höra det tusen gånger.
Okej, med den attityden så kommer jag inte alls nästa gång. Jag gör allt jag kan för att hinna träffa alla som vill träffa mig och som jag vill träffa.
Och tro mig, jag stressar gärna ihjäl mig för att hinna, för att jag gillar dig.
(Se min försening som en kärleksförklaring kanske?)
Sen finns det självklart mer tillfällen som är värre att vara sen till; bröllop, middagar, jobb, skola osv. Men det är inte de tillfällen jag pratar om. För till såna event är jag i regel aldrig sen.
Så är jag självisk som kört 15 mil för din skull och har andan i halsen för att du ska bli nöjd?
Eller är det du som är självisk som blir sur för att jag över huvudtaget dyker upp?
Det finns alltid två eller fler sätt att se på saker, bara för det ena är en norm gör det tyvärr inte ditt eller mitt betende rätt.
Att du blir sårad har inget att göra med att jag är självisk.
Så om jag kan älska dig för att du är tjurig och tycker du är viktig, kanske du kan älska mig för att jag tycker att jag är lika viktig.
Jag vet att jag har brister, vet du som blir sur över sen ankomst om att du har en brist?
Love <3
